Historien om LL667 Asta

På denna sida pågår arbete med att sammanställa det material vi har om LL667 Asta.

Har du material som du kan och vill bidra med så är vi tacksamma att  få ta del av det. 

LL667 Asta byggdes 2016 vid Ringens Varv på Matstrand som GG667, Henns hemmahamn blev Hönö.

1938 såldes GG667 Asta till Smögen. Hon fick därmed byta till LL667 Asta.

Fram till 1981 användes hon för fiske. Då såldes hon till den ideella föreningen Tôllar ô Seiel i Fisketången. Där användes hon för fiske för att betala av köpeskillingen. Hon kördes också i charter och användes för lägervistelser för Smögens skola. 

Under 10 år har en omfattande renovering pågått med förhoppningen att kunna ta ut gäster på havet för att uppleva det klassiska dunket från tändkulemotorn.

I nuvarande Sotenäs kommun 

Fiske bedrevs med båtar i alla de små kustsammahällena i som idag är Sotenäs kommun. I kommunen fanns under en stor del av 1900-talet ett hundratal aktiva träfiskefartyg liknande LL667 Asta.

Längs övriga Bohuskusten fanns det ytterligare flera hundra av denna typ.

Fiskebåten LL667 Asta av Smögen är byggd år 1916 på Ringens varv i Marstrand.

Byggandet av fiskebåtar vid Ringens Varv gick i rask takt och under 1916 levererade varvet inte mindre än åtta fiskebåtar till västkustfiskare. Båtarna byggdes på löpande band. En av dessa var GG667 Asta.

LL667 Asta var, när hon levererades som GG667 Asta, en föregångare med höga fribord och brädgång, vilket behövdes i snurrefisket på Doggers bank. Hon är byggd i enepinnad ek i kravell på furuspant.

Under de första åren användes segel i stor utsträckning för att ta sig fram. Motorn, en Avance på 30 hkr, dög för framdrivning vid vindstyrkor upp till 5 m/s.

Av kontraktet framgår att båtens längd skulle vara 14,47 m, bredd 5,82 m och djup 2,41m.

Kontraktet för GG667 Asta tecknades mellan August och Patrik Andersson (säljare) samt Oscar Johansson (senare Frönell) och Zakarias Samuelsson (beställare). Båda köparna var från Hönö Klövva undertecknades den 20 januari.

Leveransen skedde under sommaren samma år.

1920 fick Asta, som första fiskebåt, elektrisk belysning.

Den 1 juni 1922 sålde Zakarias Samuelsson sin hälft till Oskar Frönell varefter denne blev ensam ägare av Asta.

I december 1932 såldes GG667 via J W Berg på Hälsö till Ernst och James Torgersson på Hönö Heden.

Bakgrunden till denna försäljning var att Oskar Frönell den 27 april 1932 hade kommit överens med J W Bergs Mekaniska Verkstads AB på Hälsö om att bygga ett nytt fiskefartyg för leverans i november 1932. Priset för detta fartyg var 20 000 kronor plus.

Oskar Frönells nybygge fick namnet Bolinder, varför man kan förmoda att det satt en motor av just det fabrikatet i den båten.

James Torgerssons behöll både namn och nummer på sitt förvärv.

Den 4 februari 1935 intygade J W Berg att förskeppet omspantats, att man satt i en ny motor om 50 hk samt drivit och i övrigt sett om fartyget.

Med ny motor och omspantat för förskepp såldes Asta den 3 mars 1938 till Olof Dahlström och John Johansson på Smögen och fick fiskenumret ändrat till LL667. Sedan blev det mest trålfiske (ex.vis räka) men de första åren även snörpvadsfiske efter sill och makrillgarnfiske. LL667 Asta deltog även i vinterfiske som följare åt ett snörpvadlag. Trålvinschen tillverkades av Tryselius i Gravarne.

Under 1942 fick fartyget sin tredje motor. Det var en något begagnad encylindrig June-Munktell om 90 hk. Även en ny styrhytt installerades. Den 10 mars 1947 sålde John Johansson sin hälft i fartyget till Ove Dahlström.

Sedan skedde en del partförändringar inom familjen. Ove Dahlström och hans bror Erik fiskade med hjälp av ekolod, radiopejling, kompass, död räkning och landmärken fram till Astas ”pensionering” 1981.

Historien om bohusjullen Boman, Fiskebäckskil

När vår far och mor i slutet av 1930-talet började sällskapa förstod (hoppades) vår farfar att det kunde bli barnbarn framöver, så han lät bygga en julle på Lilla Bornö inne i Gullmaren. Jag var inte namnet på båtbyggaren. 

Farfar, Carl Svensson (och även vår far Tore) fiskade räk i Gullmarn, så han var väl känd där.

Byggåret var 1939. Det sattes från början in en 2 hk Solomotor som gick på bensin/fotogen. Även mast och rigg ingick.

Efter några år kom barnbarnen. Berit född -43, jag -44, Stina -46 och Britta -51. Tore hade sedan tidigare en 23-fots snipa som han seglade badgäster med. Snipan hade Tore uppkallat efter en kusin, Karin (Berntsson, sedemera gift Moberg). Hon hade då sällskap med Henry Boman, så Tore att Boman var ett passande namn. Det blev inget giftermål mellan dem., men Boman har hängt med.

Jag tror att Tore använde Boman till hummerfiske en tid. Men båten användes även till makrillfiske och för att komma ut till holmar för att sola och bada. Flera av mammas syskon som flyttat från Fiskebäckskil kunde använda Boman på semestern.

Från vi var små sprang vi, Bertil och Nils, ned till bryggan och hoppade i båtar. Ibland fick vi tag i någon som var större att starta motorn så vi kunde köra någon tur i Kilen.

Ett äventyr

En gång, Bertil var ca 7,5 år och bara 6 (!) fick vi Lennart Dahlqvist att starta motorn (Lenart rodde en julle som färja mellan  Östersidan och Fiskebäckskil med kunder som skulle till affären i Fiskebäckskil).

Den här dagen körde vi en lite längre tur. Pappa Tore var ute och med Karin och badgäster för att fiska. Så vi tuffade ut. Bertil styrde och jag låg på  mage i fören och tittade rakt ner i vattnet för att hålla reda på grund. 

Jag tror att vi kom ut vid Harpö någonstans, när vi fick syn på Karin långt ute. Pappa fick även syn på oss och förstod vad som stod på. Han beordrade badgästerna att dra upp dörjerna och så gick han och mötte oss.

När han var några båtlängder ifrån ropade han "Har ni slagit på fotogenen?". Det hade vi givetvis,  vi var ju väldigt erfarna.

Det var ju så att bränsletanken var delad i en bensindel, på kanske 2 liter och en fotogendel på kanske 6-7 liter. Man startade motorn på bensin och när motorn var varm slog man om till fotogen, motsvarande innan man skulle stanna motorn för att ha bensin i förgasaren för nästa  start. Bensinen var ca fem gånger så dyr som fotogenen. i alla fall så pekade pappa ut hur vi skulle ta oss hem mellan holmarna och det fiskade vi. Pappa och gästerna åkte iväg för att fortsätta torskfisket.

Vi, Bertil och Nils, försökte också att segla med Boman, men det gick sådär. Vi seglade in i Gullarn i undanvind. Men när vi skulle kryssa hem vann vi inget i höjd för varje slag, så vi startade motorn på hemvägen. Vi var lite äldre då och kunde starta motorn själva. Jag tror att vi skulle ha lagt på några decimeter på kölen för att kunna ta mer höjd på kryssen.

I slutet på 50-talet använde mamma Irenes bror, Ernst Kilbo, Boman mer när han och Ingeborg hade semester. Så han gjorde en investering i en ny motor, en Albin 1-cylindrig ca 8-10 hk. Den var väldigt modern och lättstartad. Denna motor satt i hela vår ungdom. Bertil övertog Boman mer och mer, men alla hade tillgång till båten. På senare år använde Bertil Boman för segling och motorn togs ur, (jag minns inte vilket år).

Ca 1995 tog Bertil isär Boman för spunningen i fören var lite dålig, stäven likaså, så borden kapades någon cm, ny stäv av ek, övre gången som tidigare varit ek byttes till fur, även byttes några spant. Och han seglade ständigt. Senare blev Bertil för gammal för segling, men Brittas son , så han tog över Boman till Stångholmesundet i Lysekil för segling några år. Efter att Axel haft jullen återfördes den till gamla bryggan och Maria (Bertils dotter). Ingen tog riktigt ansvar för underhållet, så därför tog vi kontakt med "Tôllar o Seil).

Nu är det ju lite att göra på jullen; akterspegeln har väl fått lite påfrestning av en snurra, strågkölen är loss och behöver bytas, kanske skulle kölen läggas på 5-10 cm för kryssens skull. På grund av is i båten i höstas borrade jag ett nytt naula (dyveke). Nu finns det tre stycken: mitt nya (10 mm) på styrbords sida, framför detta ett metall som Bertil satt dit och ett orginal på babords sida. Några kanske bör pluggas.

Vi ser fram emot att besöka Fisketången och se Boman i ett nytt sammanhang.

Fiskebäckskil 240915

Nils Kilbo, mob 070-5491729